Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro öfver i går kvall. Farbror Hennes följde
tanterna Agate och Ellen utom lilla-mig hem.
Ack, hvad det var ljufligt! Nå, så kommer pappa
omsider också hem och säger mig, att han vändt
om hit till rotundan för att hemta mig, men att
hvarken jag eller någon annan då fanns här
naturligtvis. Han var så nedstämd. Jag visste
väl inte då hvarför, men böljar nu begripa det.
Han, som nyss förut varit vid så godt humör,
han mumlade: »Arma flicka!» Menar pappa
mig, frågade jag sakta undrande. »Dig? Jag
menar Ava», sade han liksom drömmande. Jag
trodde pappa menade mig, sade jag, derför att
jag älskar hopplöst. (Suckar.) »Du?» utbrast han
igen ytterst förvånad. Ja, svarade jag, — jag
tillber farbror Hermes — kan väl pappa förstå,
jag som alla andra, nu är det sagdt. Pappa
bara drog på munnen. Men så sade han: »Jag
menar Ava!» Och så talte han bara om Ava
och hennes böjelse för farbror Hermes och sin
egen kärlek till henne, — som om jag aldrig
sagt ett ord om mina känslor. (Gråter. Torkar
ögonen.) Och nu skall du få höra mera. När jag
i morse i hövagnen lemnat tant Ellen att
beundras, den lyckliga, af farbror Hermes, och herr
Ossian med mig lekt ta fatt —
Augusta
(uppmärksam).
Sååf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
