Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvåning, sa’ han, ett kopparskrin, inte större än
en så’n där mindre »cegarrlåda», som bodfröknama
ha på sin disk. I samma vefva kommer jag
springande för att be pastorn vara god och komma
till den stackars sjuka. Det var tur, sa’ jag,
Johanson, det var tur att träffa herr pastorn redan
ute i det här regnvädret. Pastorn var strax
fardig att följa med. Han bara stack något innanför
rocken. Är det något jag kan bära, frågte jag
honom. Men han teg. Så gingo vi genast till
Gustafvas stuga. Det hade klarnat då, och de
små rutorna lyste i solnedgången som gull. Och
Avas ögon lyste också vackert, när hon fick se
sin käre lärare komma som han lofvat. Men jag
— som sitter här, sa’ Johanson, jag stod och
skrapade med foten vid dörren och ämnade gå.
Då stack Ava något i hand på mig, som
erkänsla för mitt hafda besvär, men det gaf jag
henne igen. Man är ibland, ser fröken, liksom
en bättre menniska. Men se’n kommer den gamla
naturen fram igen. Och se derför gick jag inte
heller bort med ens. Jag blef smått nyfiken och
stannade utanför fönstret, som stod öppet, och när
gardinerna fläktade undan för aftonvinden kunde
jag tydligt se in i kammaren. Vill fröken också
ha besked om hvad jag då såg och hörde?
— Ja visst, bäste herr Johanson, svarade jag
enträgen.
L. v. Kram er. Skadespel12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
