- Project Runeberg -  Hermes och Diotima. Skådespel i fem akter /
187

(1892) [MARC] Author: Lotten von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Veber

^med en smäktande blick, som undgår professorn).

Jag menar uppriktigt, hvad jag säger. Vill
ni inte förtro er till mig? (Räcker honom handen.)

Professorn

(tar hennes hand och skakar den hjärtligt).

Tack, min goda fru Veber I Har ni lagt
märke till, att då man älskar djupt och fullt,
finner man alla andra goda och älskvärda?

Fru Veber

(drager sig litet osäker tillbaka).

Åh jo.

Professorn

(liksom drifven af ett oemotståndligt begär att meddela sig).

Tag det ej illa upp. Jag behöfver litet
sympati. Jag är, så sant som någon, kär upp öfver
öronen. Men att älska är ett, att älskas tillbaka
ett annat. Gudnås, lyckan ler icke mot mig,
stackare.

(Veber skjuter upp sin dörr något mera, ingen ger akt därpå.)

Fru Veber,

Är ni så säker på det?

Professorn.

Säker? Ja, tyvärr. Också har jag bestält
fram skjuts. Jag ämnar fara min väg. Jag kan
ej uthärda att se den älskliga varelse, jag håller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:56:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klhermes/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free