- Project Runeberg -  Hermes och Diotima. Skådespel i fem akter /
189

(1892) [MARC] Author: Lotten von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Professorn
(nickar förströdd).

Så länge jag trodde henne lycklig, var jag
det också på sitt sätt, men nu, när det tydligen
är förbi med den harmoni af doft och färg och
toner, som rådde mellan henne och hennes vän,
är det som om disharmonien återljöde i min själs
innersta, och jag lider af en skärande dissonans
i samma grad jag ser henne själf lida.

Fru Veber

(sätter näsduken för ögonen, tydligen i den tron, att han talar
om henne).

Jag skänker er mitt varmaste deltagande. En
så själfuppoffrande kärlek medför sin egen
belöning, var viss om det. (Räcker honom frankt handen.)

Professorn

fattar hennes hand och skakar den).

Säger ni det? Ack, att så vorel Tack!
Jag behöfver, som sagdt, så väl litet sympati.

Fru Veber.

Ni bör ej tänka på att lemna oss.
Förhållanden kunna utjämnas. Det finnes öfvergångar
i vårt känslolif så väl som i toner, från dissonanser
till ljufva harmonier; och hvem vet, när allt
kommer omkring, om er kärlek är så hopplös?
Lägg ej saken så tungt på sinnet. Öfverlemna
den åt framtiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:56:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klhermes/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free