Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka jag hittills stridt, liksom en lifdömd brottas
i tyst förtviflan med sitt öde. Den ömhet, som
jag hyst och städse skall hysa för Ava, klingar
som en ren ton i min själ. Men min kärlek till
dig, Ellen, är ett grepp öfver alla strängarne af
mitt väsen. Ava är ännu så godt som ett barn.
Tiden skall snart — så hoppas jag — läka
hennes hjärtesår och låta min bild blekna i hennes
minne.
Ellen
(suckar, skakar misstroget på hufvudet).
Ack, om du blott tänkt så, när hon återgaf
dig löftet . . . innan hon fick nytt hopp! . .
Vrangel
(i tankar).
Hon återgaf mig mitt löfte, ja! Men att jag
icke då mottog det, kom sig däraf, att jag såg
hur hon stred, och jag visste med mig själf hvad
detta ville säga; men det kom sig allra mest af
— har du ej redan förstått det, Ellen? — att
det syntes mig, som om du varit bestämd af
ödet att tillhöra min vän Hugo eller att göra
något ännu mera lysande parti. Men mina
tvif-vel ha nu flyktat i detta afgörande ögonblick.
Jag tror mig nu ha rätt till din genkärlek
och hyser ingen fruktan för framtiden. Jag är
öfvertygad, att jag endast behöfver närma mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
