- Project Runeberg -  Hermes och Diotima. Skådespel i fem akter /
215

(1892) [MARC] Author: Lotten von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närmare. Plötsligt åter oroad.) Tänk Om det VOre så,
att ni reste ... båda tillsammans?...

Ellen.

Hur skall jag förstå er?

Ava.

Ni, fröken, och . . . han . . . jag menar,
förstår ni väl, vice pastorn?

Ellen

(skakar på hufvudet).

Ava

(allt mer upprörd).

Jo, jo — så är det visst, så är det visst!
Min Gud! (Springer plötsligt fram till henne liksom
gripen af en oemotståndlig längtan. Fattar hennes händer och
blickar henne djupt in i ögonen.) Låt mig en gång riktigt
få se på dig. Hur ofta har jag inte drömt om dig
och frågat mig och undrat, för hvem han glömt
bort sin lilla Ava. (Afbrytes af en snyftning.)

Ellen

(drager henne intill sig och kysser henne på kinden).

Ava

(ser åter upp såsom fullföljande sin tankegång, utan att besvara
hennes kyss, betraktande henne med beundran).

När jag under de långa höst- och
vinter-aftnarne satt ensam vid min orgel, blandade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:56:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klhermes/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free