- Project Runeberg -  Hermes och Diotima. Skådespel i fem akter /
216

(1892) [MARC] Author: Lotten von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i mina toners ström en sång, en stämma, tyckte
jag, öm, klangfull och kärleksrik. Då sade jag
mig: det är hennes. Jag tyckte jag kände och
vördade dig, långt innan jag såg dig första gången

i går kväll med mina kroppsliga ögon, där du
stod lutad mot hans skuldra, min älskade lärares,
upplyst af blixtarnes sken.

Ellen

(slår ned ögonen, med låtsad öfverraskning).

Ja, du kom ju hit just då, kära Ava. Det
var den bedöfvande åskan som skrämde oss alla.
Jag var rädd .. . och sökte ett skydd. Men nu
har du råkat din vän och fatt förklaringen. Han
visade mig din bok, du vet.

Ava

(har ej hört på. Ser på henne).

O sköna, själfulla ögon! De tyckas tala om
»frid och försoning», som han sade.

Ellen

(låtande all förställning fara).

Så är det väl ock. Min kärlek har inte sitt
mål på jorden. Frukta ej, att jag skall beröfva
dig din vän. Han skall inte för min skull öka
missförhållandena i världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:56:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klhermes/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free