Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Kommajoki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade huru febern härjade honom, och det var nog ingen som
riktigt trodde, att han skulle komma sig. Alldeles fullt av
folk var det därinne. Alla sutto de och sågo så hjälplösa på
honom. »Voi, voi!» det var nog ingen hjälp. Och kvinnorna
gräto.
De allra äldsta trodde säkert, att han råkat ut för
»ruovdde-goppa» och fått sådana i sig. De bruka regna från
himlen vid den tiden på året och falla då ned i källorna också.
Man får dem i sig, när man dricker, och sedan växa de och bli
stora; och får man inte ut dem, så suga de i sig själen. Det
fanns nog ett sätt att få ut dem. Man skulle dricka blod och
äta ruttna fisktarmar. Sådant gav man Meri Pietari i fjol
och när han kastade upp, följde »ruovdde-goppa» med, flera
stycken, alldeles eldröda. »Hu då!» Men inte kunde man
begära, att den här skulle taga in något sådant. Det var nog
alldeles för sent.
Det var en gammal gumma därinne, som trodde, att man
kunde försöka slå åder. Hon hade prövat det en gång på en,
fast han var så sjuk. att han dog, innan hon öppnat ens fem
av ådrorna. Se det går en ifrån ögat till örat. Det är en
»hjärteåder», och den har nio grenar. Man skall öppna dem
alla nio. Och hade inte den hon försökte med haft så brått att
dö, hade det nog gått. Ty hon hade hört, att det lyckats för
många andra.
Och ett sätt var, om man hade kunnat få av honom
underkläderna och bränna dem. Då bli dödingarna liksom
bedragna, så de inte kunna lukta sig till, vilken kropp det är
frågan om. Men man trodde knappast att någonting skulle
hjälpa här. Skulle han dö, så dog han nog i alla fall, sade en.
»Ibmel hade nog något att göra åt honom bland de döda
också.»
Så där sutto de och rådgjorde utan att fatta något beslut,
då Ukko kom hem från offringen. Även han skulle se, huru
det gått med mannen. Han kunde inte förstå, vad det var
för en, men han kunde se efter, huruvida främlingen skulle
komma sig.
Ukko bad att få litet brännvin, och man hällde upp i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
