Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Kommajoki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silverkosa. Han höll den tätt vid elden, skakade på den och
såg länge och väl i vätskan. Alla tego, ingen ville störa den
gamle nåiden. Nu skulle man snart få utslag. Och det fick
man. Ukko såg tydligt, att mannen korsat deras väg, som
under jorden bo. De ville hava honom till sig, och det fanns
ingen bot.
Men med raiderna från havet i norr hade kommit en
lapp från viken vid Ivgo. Han visste att det var bra, om
»fader vår» kunde läsas på tre främmande språk. Det hade stor
kraft över dödingarna, bara det lästes riktigt rätt.
Dödingarna flydde för den bönen. Ukko sade ifrån, att det inte
kunde hjälpa, ty dessa voro av ett särskilt slag. Men Ukko
hade tagit fel förut, och det skadade ej att försöka.
Det var en av dem, som hade lärt bönen på svenska, och
han ifrån Ivgo kunde läsa den på norska och finska. På
svenska gick det dåligt, ty »ske din vilja» kom ej med. Det
gick felfritt på norska, men rätt som den finska bönen bads
var det slut. Just när lappen från Ivgo kom till »lähestyköön
sinum valtakuntas — tillkomme ditt rike», drog främlingen sin
sista suck. Det var ej lönt att läsa mera sedan än »Amen!».
Egentligen skulle man tegat långt förut. Det hade
varit allt för mycket tal kring den sjuke, oro och buller, och
»man skall inte skrämma den som dör». Då dör han inte
riktigt. Hans själ blir svävande mellan himmel och jord.
Och själen bör hållas kvar 1 den döde. Nu satt det åt, om man
skulle lyckas.
Hastigt tog Nutti en gryta och välvde över likets
huvud, och hustrun skyndade ut efter skynkena, som täckte
skrinen därute. Snart täckte de främlingen lika väl; och hade inte
själen redan lämnat, så kunde den ej mera slippa ut.
Alla flydde nu kåtan. Den döde måste ha ro, och det var
inte bra att stanna längre. Dörren vrängde man avig, och
med två friska björkar täckte man alldeles till öppningen. Så
fick han ligga över natten. Man kunde ej göra mer.
Men bra var inte det här. De döda kunde komma och
fordra ännu flera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
