Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - De dödas ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville Oluk taga, ty i den fanns nog kraftiga ord. Men det
fick han ej, ty ärlig var man, och orden kunde nog gagna
den döde bland det folk, som under jorden är.
Så lade man över näver och hudar, som fästes med
rep av vide. Han kunde så fara till dödens ö i den lugna
sjön och vila i ro för skogens vilddjur, till dess vintern kom
och vägen till prästen blev lätt.
Bland kvinnfolket vart jämmer och klagan, när båten
med den vita trasan i stäven sköts ut. Den gled så stilla
längs stranden, och i andra två båtar for dödsföljet efter. Inte
sörjde man, ty ingen kände honom, som hedrades med trasan,
men gråta skulle man ju inför lik, och därför vart suckan
och rop utan ände. Döden är ock så underlig gäst, som ingen
Tätt kan bli känd med. Ryslig är han tillika i öde land. Det
kan bli skrämsel och jämmer för mindre.
Där stodo kvinnor och barn och sågo efter döden, som
for bort, till dess farkosten doldes av udden. Från båtarna hördes
knappt årornas plaskande. Det bar utför vattnet, och man rodde
då. Man talade föga. Man var hemsk till mods, ty en korp flög
tvärs över älven, och det är den ondes fågel.
Det var ock en dyster dag. Dimmorna svävade fram
liksom andar. De kanske följde den döde. Kanske ville de
taga de levande. Hu! Säker blev man ej, förr än liket var
ur båten, och den roddes därför med kraft. De dödas ö låg
i söder, och därför styrdes mot norr. Från bukt till bukt
gick det fram uti underlig färd på förtrollad älv förbi
storseitens hov, tills man nått fram till Tadtjajärvis fridfulla
vatten, där vita sjöskum summo likt svaner. De hade seglat
utför den steniga forsen däruppe och kommo med hälsning
från Kilpisjärvis stora vatten.
Nu kunde båten svänga mot söder, ty Köngämä hade man
nått, och raskt gick färden med strykande strömmen, som
drog fram över sand och slipade stenar mellan lutande björkar
och snärjande snår, bort mot söder till udden, där fiskarens
kåta stått, och där vägen blev villsam och svår.
Underliga voro Kummajokis krökar, men vad voro väl
dessa mot de slingrande smala vatten, i vilka Fiskar-Oluk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
