Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne förklarade i sin ordning, att detta syntes honom
ett ännu starkare indicium än det som hämtats från Javan
och Magog samt att knappast flera bevis torde behövas för
att ådagalägga härstamningen från det sabbatsfirande judiska
folket. Och gjordes mera vittne behov, fortsatte han, kunde
herr doktorn själv se, huru profetian slagit in att desse avfällige
israeliter skulle »tjäna andra gudar, stockar och stenar», huru
de »intet visst hemman hava skulle» och huru deras
»fotbjälle skola ingen vilo få: ty Herren skulle giva dem ett
bävande hjärta och vanmäktiga ögon».
Det var som om doktor Johannes Jonæ ej längre ville
fortsätta diskussionen om denna sak med sin väl väpnade
ämbetsbroder. I en sak voro de ju överens, nämligen i den,
att lapparna voro, om än i hemlighet, gruveliga
avgudadyrkare, och han hörde med häpnad på, vilka underliga ting den
i dessa trakter mycket bereste herr Georg hade att berätta
t. o. m. om förstenade människor, dem lapparna ägnade sin
tillbedjan och till vilka de framburo sina offer.
»Där det stora Torne träsk utfaller», omtalade sålunda
denne, »äro på en holma mitt uti en stark brinnande fors, som
kallas Darra, likasom människor. Av dem stå i rad främst
en stor karl, efter honom fyra stycken andra i folkskepnad
och hattar på huvudet.» Till dessa offrade lapparna horn,
av vilka en hel mängd kunde ses, och vid vissa tider kunde
man skåda, huru detta förstenade folk var helt insmort med
ister och blod.
Då lapparna trodde sig vara utan vittnen, kunde man få
se, huru de nedföllo och tillbådo sådana stenar, och enär dessa
gudar ej kunde tala, funnos hos dem spåmän och trollkarlar som
å djävulens vägnar gåvo avgudadyrkarna svar »viva voce
såsom Oraculum Apollinis». |
»Så har ock satan», fortsatte herr Georg, »stiftat ett
annat medel härtill, nämligen det instrument, som de själva kalla
quobdas och kannus, hoc est lapptrumba, rättare trolltrumba.
Hon är», omtalade han, »gjord av trä avlång, figura ovali,
överdragen med sämskat renkalvskinn, därpå äro med röd färgad
alebark målade allehanda imagines eller bilder mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
