- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
33

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

överdragna linjer, varmed de skinnet uti särskilda regioner
dividerat hava.»

Han beskrev sedan utförligt, huru spåmannen genom att
lägga en knippa ringar på trumskinnet och sedan bearbeta
detta med en hammare av renhorn fick ringarna att vandra
från figur till figur, vilken vandring sedan gavs viss
uttydning såsom förebådande, vad som skulle ske, men även
vad som hade skett eller samtidigt skedde å andra ställen.

Beträffande vissa detaljer var detta sådana nyheter, som
uppväckte doktor Johannes’ livliga intresse, men i fråga om
själva saken var han lika väl underrättad som sin
ämbetsbroder. Han omtalade för denne, huru höga överheten,
synnerligen på finska sidan, med all makt sökt komma åt och
förstöra dessa hedniska instrument. »Många trullkarlar», sade
han, »hava blivit yppade i Kemi mark, där de mycket ont gjort
hava, lärda av sina fäder. Men de hava tvingats att giva ifrån
sig sina trummor, somliga så stora och breda, att man icke
kunde föra dem utföre, ty de rymdes icke uti ackja, utan
måste man på stället bränna. dem upp i eld. Ibland
vilka trullkarlar var en sina 80 år gammal, som sade sig
den djävulska konsten hava lärt av sin fader på sitt tionde
ålders år. Densamme bekände sig hava förgjort en bonde, att
han föll uti forsen, för ett par vantars skull, och blev borta.
Han blev dömd från livet och fängsligt bortförd; men då han
skulle föras i landsens fängelse till. Piteå, trullade han sig
själv ihjäl, ty när han frisk och sund sattes i slädan, blev
han död in puncto, som han själv hade sagt, att jag kommer
aldrig under skarprättarens hand.»

*



Vad kunde det vara för ljud, som den ensamme
fjällmannen hörde i vildmarkens stillhet, när han den tidiga
söndagsmorgonen skidade fram över Arpuvuomas frusna myr och nått
fram till Veivijärvi, som låg: död och kall under det tjocka
istäcket. Han stannade, när har hunnit Kirkojoki, där
björkarna stodo klädda 1 rimfrostens skrud, gnistrande vita. Där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free