Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pulkor, somliga täckta med andra dylika, som välvts över
till lock, några allenast höljda med bark, som nödtorftigt
skylde de döda, vilka hunnit fram från den sista färden.
Från de dödas ö voro de komna, och renar med vita dukar
på bringan hade fört dem till den sista lägerstaden.
Det var den gudeliga pigan, om vilken den gamle
prästen talat, som anförde sången. Anna hette hon och sjöng så
klockrent vackert. Men med hennes syn var det illa beställt.
— Hon kallades »Sokea Ani», som betyder »Blinda Anna».
Hon kunde ej mer än vägleda sig, sade somliga, men andra
förmenade, att hon såg mer än de flesta.
Det var hon och prästerna, borgarena från Torneå och
några av de yngre, som kunde sjunga med i den finska
psalmen. De andra kunde inte. De ha ingen röst däruppe. Men
kvinnorna och barnen suckade och gräto, när de sågo prästen
gå och förkunna för alla de döda de sorgligt trösterika orden
om döden och uppståndelsen. Sju gånger hördes de orden:
»Av jord äst du kommen! Och jord skall du bliva igen!
Jesus Kristus, din Frälsare, skall dig uppväcka på den yttersta
dagen!»
Var det sant, att de måste uppstå igen? De skulle ju
ned till det folket, som under jorden är. Man visste ej, vad
man skulle tro om alla, som sänktes i vintergraven för att
täckas med jord, när sommaren kom. Man kände dem alla
utom honom, som låg i den söndriga pulkan, från vilken
en del av barktäcket lossnat under färden: den okände
mannen från Kummajokis strand. Var det sant, att prästen tagit
alla småvejsa och boken med korset ur hans pulka, när han
kom fram? Jo hade han så. Och han hade bannat folket
för sådan vidskepelse. Inte behövde de sådant i graven! Saxen
och kniven med allt det andra hade han lämnat åt Ani, men
boken hade han tagit själv.
Var det inte i den han såg ibland, när han talade till
dem alla om den stora dagen, då gravarna skulle öppnas igen
och de döda skulle gå därur, och var det inte ur den han
läste dessa underliga ord: »Sedan såg jag, och se en stor
skara, den ingen räkna kunde av allom hedningom och släktom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
