Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Sokea Ani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom ock sitt hjärtas tro. Men när han begärde hennes faders
samtycke, fick han avslag.
Fadern höll sig alltfort till de gamla gudar och nåider,
och då Vuollaba dessutom ej friade på sedvanligt sätt genom
årslång traktering med brännvin, förtogs allt hopp för de unga.
Brytningen blev fullständig, när friaren tog sig för att störta
byns största seite i älven och förbränna en offerlave. Hela
byn reste sig emot honom och han måste fly för de gamla
nåiderna, som hotade honom till livet.
Han drog då över älven in i Finland, alltfort
förkunnande den nya läran med oförskräckt mod och störtande eller
brännande seitar, var han drog fram.
När man förföljde honom i en by, drog han med skidor
och armborst till en annan, och sålunda kom han omsider till
den stora lappbyn Enare, där han länge stannade och hade stor
framgång.
Men även här började nåiderna uppvigla folket, och en av
dessa trollkarlar, Oluk, sökte upprepade gånger bringa honom
om livet. En gång hade denne lömskt överfallit Vuollaba med
kniv och lämnat honom som död på platsen. Dock Herren, som
han tjänade, gav honom nästan genom ett under livet åter.
Men fly måste han, och även Oluk måste taga till flykten, när
saken kom till domarens kunskap. Han flydde över till Torne
översta lappmark, där han fiskade i sjöarna, och Vuollaba
räddade sig in i Norge, där man syntes hava förlorat alla spår av
honom uppe 1 Varanger och Felleslandets stora vildmarker. På
många, många år hördes alls intet från den store omvändaren.
Ani fick många friare. Vackrare flicka fanns ej i Torne
dal, men det oerhörda inträffade, att hon ständigt sade nej,
trotsande allt, intill hugg och slag av den vredgade fadern. Hon
blev sin kärlek trogen, och den kristna läran även, fastän hon
kände så föga av den.
Men för fadern och hans släkt gick det allt mera bakåt.
Renarna dogo av pesten, och vargar och järvar gjorde
gruvliga härjningar. Han hade ej många kvar, då han ändade sitt liv
under en svår snöstorm i fjällen.
Ani var nu fattig och nästan övergiven. En stor glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
