Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Gendopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den var gammal, det såg man. Och i detsamma fältet funnos
också prästen, fogden och domaren. De hade nog ej känt igen
sig, men Oluk han kände dem han. Där funnos ock borgare och
renar och pulkor och kvinnor och barn. Där syntes solen och
månen, den heliga treenighet och jungfru Maria. Solen var
fyrkantig, men man kunde ändå se, att det var en sol, ty den sände
ut långa strålar. Den heliga treenighet kunde alls ingen
oinvigd känna. Men nåriden kände alla sina tecken och vägen
som visaren — arpan — vandrade.
Nu var den högtidliga stunden kommen, då trummans
skinn kom i dallring. Alla sutto i en krets runt omkring Oluk
och sågo, huru ringarna foro fram och åter vid hammarens slag.
Än voro de i Torneå, än vid Tromsö kyrka, än hos fogden och
prästen och jungfru Maria. Oluk sjöng och joikade sakta, och
snart föllo alla in med en entonig sång, männen på sitt vis
och kvinnorna på sitt.
Starkare vordo hammarens slag och starkare blev sången.
Arpans ringar hoppade högt på skinnet, de skramlade och
klingade, folkets sång blev allt vildare, men över den hördes
ständigt trollkarlens gälla röst. Man vaggade av och an, slog sig
för bröstet och tjöt, två föllo som livlösa ned i snön, och efter en
stund låg nåiden ibland dem. Nu var hans ande borta, och nu
»såg» han. Hammaren hade fallit ur hans hand. Men runt
omkring for larmet fort.
Nåiden sov så han snarkade, sov en rundlig tid. Men nu
slog han upp ögonen, och nu blev det tyst. Han hade sett
prästen 1 ackjan fara mot Torneå stad. Domaren och fogden såg
han i Vittangi by. Dit hade kommit många borgare, och de
sutto alla och drucko brännvin ur tennstop. En låg redan under
bordet. Det var ingen fara. Nuvtes-birrit kunde tryggt gå
till verket. Varken Jungfru Maria eller den heliga
treenigheten kunde något göra, när prästerna voro borta och överheten
ingenting visste.
Nuvtes-birrit, den gamla häxan i den barslitna flottiga
pälsen, såg med sina röda ögon ned i grytan, vari dopvattnet
kokades, och makade tråget, vari det skulle hällas, tätt till elden. Nära
denna lågo även två friska björkkvistar, av vilka den ena var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
