Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Rounala klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu kunde vi dricka igen, ty nu voro vi kristna, och det var
hederligt brännvin», sade Lauri.
På detta sätt hade klockan kommit på föret till Rounala
kyrka, det visste ju prosten själv. Han hade ju själv vigt
in den. Och Sokea Ani hade ringt i fröjd och hjärtats
enfaldighet. Hon gick dit mellan helgerna ibland och ringde,
när ensamheten blev för svår. Hon ringde, och det ljöd så
dallrande härligt ut över de vilda marker. Vuollaba låg i sin
grav och lyssnade, alla de döda lyssnade, och hedendomens
andar togo till fötterna långt, långt bort i skogen upp mot de
höga fjällen. De sökte komma åter ibland och voro ända
framme vid Saarikoski. Men då trevade sig Ani väg igenom
dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, fattade
klockrepet och ringde. Då de silverklara tonerna ilade fram
över björkarnas kronor ut över vida vidder, då flydde de
onda makter igen, änglarna kommo och tröstade henne. Och
Ani sade: »Herre, nu låter du din tjänarinna fara i frid, ty
mina ögon hava sett din salighet.»
Nu ville Lauri ha en sup för besväret, men herr Kenicius
tyckte det kunde vara nog. »Du har fått ett helt halvstop»,
snäste han förargad.
»Giv honom dock en dryck till», sade prästen blitt,
»fuller väl tror jag, att han brännevin icke in perpetuum försvurit
haver. Men håller jag dock före, att han ej därmed någon
excess bedriver.»
Han fick en sup. Men borgmästaren sade på svenska:
»Månne icke lappen är farandes med osanning i det han
förtalt haver. Och äro icke sådana djävulska konster och
signerier som vid skattsökandet av överheten förbjudna?»
» Visserligen», svarade herr Johannes, »är sådan konst och
sådana syner av djävulen — och de fruktande lappar torde
ej heller vid full besinning dem omtalat — men djärves jag
dock ej totaliter säga, att sådant ej kan hava sig tilldragit
och att djävulen ej dylikt uppvisa kan, särdeles dem som
förvetna konster förut brukat och enligt catechismus Lutheri
akta sol, måne, de framlidne döde och andra kreatur yppare
än den rätta Guden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
