Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Herdaminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fogden fick fatt i honom. Han blev dömd till 40 marks
böter, och när man dessutom kommit på honom med slagsmål och
blodvite, fick han plikta 6 mark för det också.
Elingius såg betänksam ut.
Sirma drack honom till. »I torden hava längre att resa,
när I skolen gömma eder hos Steuchen än herr Johannes, när
han sig fördolde hos Wargens änka.»
Alla skrattade. Elingius såg arg ut.
Magister Daniel från Luleå tog dock i viss mån Elingii
parti. Det var nog bra att vara god och mild mot folket. Men
det fick vara någon måtta med det också, eljest kunde det gå
liksom med »lill herr Anders» där nere vid Luleå, som för sin
beskedlighets skull satt där med bara åtta tunnor korn. Det
var alltsammans.
Men nu kom magister Tornberg fram till bordet och
blandade sig i samtalet. »Är det fråga om lill herr Anders?»
sade han.
Jo, det var så.
»Och herr Daniel säger, att han sitter där så fattig bara
för sin beskedlighets skull?»
Magister Daniel fick ett angeläget ärende ut.
»Ja, det kan man inbilla alla lapp-präster vid världens
ände», fortsatte Tornberg, »men innan jag reste hit, var jag
inne hos Anders Marcus, som hade konsistorii utslag mot lill
herr Anders. Det är nog ej allenast för hans beskedlighet, som
Steuchen skrivit honom till. Jag tog en avskrift av utslaget.»
Tornberg tog ett papper ur sin ficka.
Där var något att höra. Alla samlades till bordet, och
Tornberg bildade medelpunkten för en cirkel av pipor, som
inhöljde den alls ej magre mannen i tätaste rök. När någon gång
hans skägglösa godmodiga anlete blev synligt, liknade han en
kyrkängel svävande bland molnen. Men kyrkängeln hade också
pipa och pustade själv ut moln då och då, när han gav
församlingen till livs det mustigaste av Steuchens herdabrev.
»... Ty även när I till krafter stor och frisk var, aldrig
var ni uti någon lappkoja att undersöka, huru någon av edra
åhörare där levde. Och där I framhärdigt framhärdar uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
