Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vår Herres vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Försök hos Lars Larsson», sade finnen, »han är den
rike Lars Larssons son och har ett stort hus.»
Vår Herre steg av hos Lars Larssons. Men gården var
full av foror och rummen fulla av handelsfolk. Vår Herre ville
de ej släppa in. Hos Sokea Ani fanns det nog plats, sade
man. Finnen skulle förbi och visade honom dit. Det var
blott hundrade alnar.
När kolen mättes upp i Masugnsbyn, hade det blivit fyra
lass av ett, och alla blevo fulla av häpnad.
När vår Herre satt hos Sokea Ani i den lilla, lilla
stugan, där röken gick upp genom ett hål på det sotiga taket, låg
Vuollabas manuale på bordet. Men mycket av korsets
förgyllning var ej kvar.
»Var har du fått den boken ifrån?» frågade vår Herre.
»Den fick jag av herr Georg i Rounala, när han låg på
sitt yttersta», svarade Ani.
»Har du ock förstått vad du läst?» frågade vår Herre.
»Hur kan jag läsa och förstå, som är blind och ingen har
som uttyder?» sade Ani.
Då läste vår Herre själv och uttydde skrifterna. Då
vart Anis hjärta brinnande, och han öppnade hennes ögon,
så att hon såg den hon aldrig sett men länge väntat. Något
annat såg hon dock ej. Och när han lämnat hennes fattiga
stuga, ljöd hans röst alltjämt i hennes öron ljuvare än malmens
och silvrets toner från klockan i Rounala kyrka.
Stärkt av den vilan gick vår Herre vidare uppför Torne
älv. Han gick och gick. Det var vilt och kallt, men när
vår Herres öga vilade på vildmarken, blev den till ett paradis,
och skogens toppar glödde i senvinterns sol.
Han kom allt längre och längre upp, och där var
Jukkasjärvi kyrka. Han klappade på i prästens gård, men dörren var
stängd. Elingius var inte hemma.
Det fanns en gammal stockkåta på platsen. Där bodde
Matti Tuuri. Sedan han givit alla sina pengar till Rounala
klocka, var han fattiglapp igen. Han var gammal och nära
graven. Han fiskade i älven, men älven var frusen. Han
svalt i sin usla kåta och var för svag att gå efter nog med ved.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
