Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första boken
- Vår Herres vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han satt där likväl och joikade vid några sura kvistar
1 skymningen, som fallit starkt uppå. Trasorna skylde ej
kroppen, men ändå sjöng han. Han klagade sin nöd för skogens
trän. Och när vinden for fram i kronorna, syntes det honom
som hade de svarat. Eller var det kanske toner från hans
klocka? Kanske: Så ljöd hans visa:
»Voia voia, nana nana!
Matti han fryser — av, gammal vana.
Inga kläder och ingen säng!
Husbonden borta och borta hans dräng!
Ej en bit bröd i hela huset!
Brasan har slocknat, och slocknat har ljuset.
Vi gå i graven — av gammal vana.
Voia vola, nana nana».
Men knappast var det Rounala klocka, som svarade. Det
var vår Herres hand, som klappade. Underligt vad det var
lika. Matti gick ut ur sin kåta.
»Var är prästen?» sade vår Herre.
»Hos den andre i Enontekis.»
»Du är hungrig. Var har du brödet?»
»Den andre har brännt upp kornet.»
»Ät då fisk!» sade vår Herre.
»Vattnen äro frusna, nästan till botten», sade Matti.
»Öm jag än arbetade hela dagen, finge jag intet.»
»Kasta ut nätet från båten i träsket.»
»Det är så långt, så långt till träsket», sade Matti, »nog
fryser jag ihjäl, innan jag är där.»
»Kasta ut!» sade vår Herre.
Sedan gick han genom öde vidder till Köngämä älv. Det
var som en vårvind susat i skogen, när vår Herre drog fram
bland de snötäckta träden. De böjde sig djupt. Det var som
hade de velat lägga sina kronor för hans fötter. Gröna
palmer fälla ej sina kvistar i nordens skogar, men det låg mattor av
vitaste vitt, där Herren drog fram, och av vita händer ströddes
pärlor och ädelstenar för hans fot. Det glimmade och gnistrade
1 månens sken från rimfrostklädda björkar, de där mitt i natt
och köld kände, hur ljus och sjudande kraft kom åter med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0110.html
