Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Keksin tulva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbävning väcka. Men jorden bävade redan för vattnets
annalkande kraft, och då vaknade en och annan. Man hörde
från fjärran det rysliga braket och förstod inom kort, att
älven drog fram med död och fördärv. Hela byn var snart
på benen.
Men det kom en annan ren och en annan lapp. Han
sade, att älven stannat. Den byggde som bäst en damm vid
Kuusisaari holme, som låg helt kort väg ovan byn. Andrum
hade man fått, men när fördämningen brötes en gång, skulle
vattnet komma som en allt uppslukande fasa och hela byn
sopas bort ifrån jordens yta. Alla sprungo om varandra,
halvklädda flydde somliga till skogen, rafsande till sig vad
som var närmast; andra, som hade mera besinning, löste
kreaturen. Dessa flydde med folket, och allt rusade upp
emot kullarna i fjärran.
På blinda Ani tänkte ingen, förr än alla andra kommit
undan. Då var det någon, som nämnde den fattiga gamlas
namn. Hon hade sin stuga vid stranden, där faran var
allra störst. För henne fanns ingen räddning, när
fördämningen snart skulle brista. »Hon är ju så gammal och dålig»,
tröstade unge Lars Larsson, »hon skall ju i alla fall dö.»
Sokea Ani hon låg på sitt läger och sov. Blott i sömnen
förnam hon, när isblocken brusto och smällde och
klingade. Hon hörde i drömmen vattnets brus och när stormen
drog fram och sjöng över vidden. Det var hennes klocka, som
ringde till bön, när hon ensam, nu som förut, bad för dalens
folk, och vinden bar ljudet från skogen kring Rounala kyrka.
Det lät så underbart skönt. Och härligt brusade sången från
templet likt dönet av väldiga vatten. Han som gästat i
stugan och förklarat, vad hon icke förstått, han satt ock hos
henne nu.
Men på höjden där borta stod byfolket samlat och
väntade alltings förstöring. Var och en såg på sitt hus
med tårade ögon. Det skulle ju snart uppslukas av floden.
Den saken var alldeles klar. Det gällde blott några minuter.
Då hördes ånyo ett brak, men det kom från ett annat.
håll. Där föllo i väster väldiga furor. Det var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
