Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Andemakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjö, en myr och åter en skogsö i detta enformighetens land.
Enformigheternas enformighet! Ödsligheternas ödslighet!
Allt hade varit ödslighet i skogarnas mörker.
Och nu fick hon med ens från denna höjd, som dock ej
var betydlig, blicka ut över sitt eget lands oändliga vidder,
se vad hon ej skådat på många tunga år.
Så långt ögat nådde ås efter ås, berg efter berg med
snötyngd skog uppå. Det var ingen ände på hennes omätliga
rike, arvet efter vandrande fäder. Där hade deras hjordar
betat i tusen år. Och allt låg nu förklarat i midvintersolens
outsägliga prakt och härlighet. Fast det var middag
syntes knappast en strimma av solens skiva, där den
vandrade bakom de glödande snöhöljda furornas toppar långt
i söder; men det tarvas ej heller många strålar från
himmelens härlighet för att förklara jordens anlete.
Det låg töcken tunt och lätt över skog och myr, och
denna väv av dis var genomdragen av några strålar från
himmelens ljus. Snön i den närmaste skogens furor och
rimfrosten, som klädde björkarnas fina grenar där vid den frusna
insjöns strand, hade över sig detta av himmelsblått och
himmelsguld, som ingen skall beskriva. Men långt ifjärran,
långt, långt inorr, där bergen blevo högre, lågo alla höjder
iklädda denna skära slöja av himmelsk fägring, som eljest
bäres blott av luftens lätta väsen, när de klädda i
morgonrodnadens rosiga dräkt vänta på dagens mäktige konung.
Sådan var förgården till Lapplands rike. Men långt,
långt där bakom, dit flickans öga ej nådde, fast tanken flög
vida längre, där var paradiset. Där voro de kala vidderna
med björkskog i dalarna. — Och i skogen rök det från de
gråa kåtorna. — Elins blick skymdes av tårar. — Och
över dessa drömda vidder, där allt var så vitt, så vitt, tågade
fram en hel här av ståtliga djur. Se huru skogen av
hornkronor blev röd av solens guld. Nu syntes de på insjöns snö. Nu
försvann alltsammans i den lavbehängda skogen. Det hördes
inte ett ljud. Så tyst, så tyst! »O! o, mitt land!»
Det sade hon ej. Men hon grät med kinden tryckt mot
broderns kind. De vaggade av och an på lapparnas vis. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
