Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Andemakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villo-ande; som gått i lära hos den överste villoanden i
Matarengi. Han skulle väl få bukt med honom till slut, om han
än skrivit kontrakt med den lede själv.»
»Och så kom den där anmälan om olovliga
sammankomster och ohörsamhet mot överheten och vansinnets
utbredande och allt det där, som var före vid tinget. Men det
var inte alls sant som han påstod, att de dansat så att
fönsterrutorna lossnat samt fiskbräden och tallrikar fallit
ned från hyllorna, ty de ha så dåliga golvtiljor i
Steinholtzens kök, att allting hoppar, bara man går;på dem, och
fönsterrutorna skallra, därför att de äro lösa förut. Må tro
de skallrade inte mindre, när Wickman stampade.»
»Och inte hade Svart heller önskat, att brända ormar
skulle regna ned från himlen över komministern, fast
han talat om den kommande domen. Men att han sagt om
alla ogudaktiga i gemen, att de ha fullt av djävlar under
mössan, det nekade han. inte till, ty det ha de också.»
Det var inte utan att Nila, som lyssnat från sin vrå
uppmärksammare än någon annan, började känna sig het
om huvudet. Om det var därför eller av annan orsak, som
han tog av mössan, kan lämnas osagt, och inte vet man heller
så noga, varför han flera gånger grävde med fingarna i det
svarta håret.
Egentligen var man samlad hos Kruskopfen för att
höra Henrik Buska, som för inte länge sedan kommit
tillbaka från Stockholm. Både Buska, Anna Greta.
Samuelsdotter, Svarten och lapp-Elin hade på landshövdingens
befallning såsom »ursinniga talare» satts på fångskjuts för
att avsändas till fängelse i Stockholm eller intagas på
dårhus, fast Svarten och Elin aldrig kommit längre än till
Umeå, där landshövdingen själv gjort förhör och skickat
dem tillbaka igen. Överståthållaren Sparre hade nämligen
skrivit upp och sagt, att den kungliga förordningen om de
»entusiastiska talarnas» nedsändande till huvudstaden inte
betydde, att man skulle skicka ned dem allihop, ty efter
vad han hört voro de så många, att alla fängelser och dårhus
i huvudstaden då skulle bli fulla; och det fanns värre folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
