- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
132

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Andemakter - Rättegången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de glödande kolen fanns kvar, belyste matt deras fantastiska
rörelser. De andra sutto såsom frånvarande, försänkta i
djupa tankar. De voro redan på andra sidan.

*



Endast Nila var kvar på jorden, fast han ett par
gånger varit färdig att följa med. Aldrig i sitt liv hade
han sett sådant. Han tyckte nog ibland, att det påminde
om sången kring trolltrumman och nåidernas dans, men
han tyckte på samma gång, att det var något alldeles olika.
Man blev såsom bortförd i mörkret, när trumman ljöd, och
hjärtat blev så man frös. Nu var det liksom ett underligt
ljus, och hjärtat började smälta.

Men så började han att tänka på den där ryslige
prästen, som ville förgöra alla dessa kristna människor.
Han var ju kristen själv. Nej, han måtte vara deras Stalo
här nere. Ty Stalo han var sådan där. Men det var inte
likt ändå, ty Stalo gick och förgjorde hedningarna, och denne
ville förgöra de kristna. — Och det var till den prästen
han bestämt sig att fara.

Rättegången.



Mörker övertäckte jorden och mörkhet folken, älven
låg frusen och höljd av snö. Till de svarta små stugorna,
som lågo där bortkomna i skogen, kunde man ej nå fram
annat än med långa, underliga skidor, som gledo så tyst
genom snön. Denna gav föga ljus, där den hängde i tunga
drivor på granarnas korta grenar eller prövade de höga
furornas hela kraft. Det störtade en sådan driva från sin
höjd. Då bröts den stora tystnaden. Det blev ett dån,
som då andakten störes i kyrkan, när alla sitta stilla i
bänkarna. och bedja. Ändå föll endast snö emot snö. Men
runt omkring låg ju hela jorden och sov och drömde.

Men vilken uppståndelse blev det ej, när ripan, som
gömt sig under granen, flög upp med smällande vingar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free