- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
153

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - På sockenbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man var karl, eller såg in i elden och hade händerna
under förklädet, om man var kvinna; och alla karlarna höllo
pälsmössorna i händerna och vände dem någon gång mellan
knäna, när de tänkte; alla utom Iso Lassi, som rakt glömt
att han hade mössan kvar på huvudet. Så mycket
tänkte han.

Nissi satt intill spisen. Han tänkte högt och
gnolade. Det skulle visst föreställa en psalm det också, men
inte gott att veta vilken. Vackert var det ej, men ingen
stördes. Alla voro ändå fulla av andakt. Herren hade
ju nyss varit där och hämtat en av dem. Det var
liksom bävan över dem alla. Prästen ville inte störa dem,
ty han tänkte som så, att det aldrig skadar, att folk
tänker efter.

Då var det husbonden från Liikamaa, den gamle Nikku,
vilken omsider bröt tystnaden. Han reste sig långsamt
mitt i församlingen, släppte mössan på golvet, gick fram
till prästen och lade handen på hans axel.

»Vi tycka nog alla som så», förklarade han, »att när
magisctern kommit hit med de heliga håvorna, borde han
allt dela ut dem till de hungriga och törstiga här i
skogsbyn. Med mycken åstundan ha vi väntat på honom för att
vara med gamlingen där. Men nu får han äta och dricka
i Faderns rike. Magistern skall giva några smulor åt oss
här nere 1 jämmerdalen.»

Det var ej alldeles efter kyrkolagen, men efter
Mästarens evangelium var det; och därför tog prästen fram
sockentyget ur reskonten, och Lis-Mari gick utan att säga
ett ord in i kammaren, öppnade skåpet och tog fram en
duk så vit som snö — den enda som fanns i huset. Den hade
köpts på marknaden hos Stenborgen från Torneå, en gång
då man var riktigt överflödig. Duken bredde hon ut över
bordet. Så gick hon efter en järnstake, satte ett talgljus
i, tände det i elden och satte det mitt på bordet. Nu var
det tillrett, och prästen steg fram med sin bok.

Det var meningen att de först skulle stå och höra
honom läsa, men då husbonden från Liikamaa genast föll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free