Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Sankt Göran och draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djup. Och herr Göran stod sedan i glänsande rustning med
väldigt spjut och stred emot rakt ingenting. Det var
tråkigt göra. Herr Göran blev slö, och hans spjut miste sin
udd. Det liknade förunderligt nära en kyrkhåvs skaft.
Men klockan i tornet somnade ej. Den såg ut från sin
höjd över fjäll och dal. Den ringde och ringde. »Vaken
upp, Guds helgon!» ljöd det ur malmen. »Vak upp, herr
Göran, och uppsök draken. När mörkret faller på, smyger
han ut och härjar bland folket! Vak upp, vak upp!» sade
klockan.
Nåiderna sutto i berg och skrevor, vid seitar och
offerlavar, dit solen ej lyste, och trummorna ljödo så dovt.
Hammaren slog och ringarna dansade på skinnet. »Drager väl
herr Göran ut till strid?» sporde trollmännen. Men
trummorna svarade: »Herr Göran har inte tid. Han står där
nere vid Särkilaks strand och makar in gråverk och hudar!»
Då kom en gång vårens härliga tid och smälte bort
isen i fjällen. De hundrade stelnade vattnen löstes, och "Torne
älv kom störtande fram mellan mörka skogiga åsar.
Vårvinden vart till en yrande storm, och vattnen skummade högt.
Och slagregnet kom, och floderna kommo från bergen, och
vädren blåste och slogo mot huset vid Särkilaks vatten, där
det stod på den lösa sand; och sanden följde floden, och huset
föll, och dess fall var stort. Det följde också med floden.
Helgonen kommo i svåran nöd, och draken desslikes.
De tumlade om i det yrande vattnet, och helgonen bådo Guds
moder om hjälp. Men det kom ingen hjälp. De drunknade en
efter en. Blott Sankt Göran blev räddad till sist. Det
troddes att draken förgåtts.
Då satt där en kung i Svea land. Han hörde om
kyrkans fall: »Bygg huset på klippan», skrev konungen upp,
»då lärer det aldrig falla. Vi haven I byggt på sand, som
är lös lik människors funder?» — Och det nya templet
blev rest på Särkivaara berg. Det står än i dag, och dess
klocka ringer för dem, som bygga och bo i Matarengi by.
Och »Keksin tulva» kom, den väldiga störtflod från Torne
träsk, vilken vältrade isar och block, vilken kom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
