Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Sankt Göran och draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bråten och sand, som vi hörde den gång det förtäljdes om
Herrens vandring. Och slagregnet föll än en gång, och floderna
kommo ånyo från bergen och stötte mot huset. Men det stod
allt fort, ty det var grundat på berget. Och än ljuder
klockan så vitt över skogar och sjöar och berg. Spåmännens
trummor de darra, och ängsliga ringarna säga: »Det nya
huset står fast; men seitarna gå mot sitt fall.»
Nu troddes att draken var död, förgången 1 flodernas
vatten. Men han levde och verkade än, när mörkrets tid
ånyo föll uppå. Han smög fram uti skuggornas rike och höll
till bland de dödas ben.
När huset vid Särkilaks föll, blev det oro och gny
bland de ben, som sovo i kyrkans hägn. Vattnet tog med
sig den bädd, vari de döda lågo, och isarna bökade djupt,
långt ned i den svarta mullen. De döda redde sig till att
uppstå ur, djupa sömnen.
Då kom draken släpande fram med starka kedjor och
band. Han betvang sina fångar igen och lade så mullen till
rätta. De lågo där åter så tysta och stumma i långa
ordnade led, ty draken älskade rader och likhet och lugn i sitt
rike. Men han hatade vårvind och sol och skiftande,
växlande liv.
Så drog draken igen ut på rov. Han smög efter
skogarnas stigar, han sam uti älvarnas vatten. Han dödade
vem han kom åt och bar benen till nya kyrkan. Där ordnades
nya bäddar i långa ordentliga rader, och alla sovo så djupt
i kyrkans mäktiga skugga.
Herr Göran drog också omkring efter dopet i
skummande floden. Då mötte han gamle draken. Han höjde sitt
spjut. »Är det du?» Så sporde han slingrande ormen.
»Det är ej jag!» Så svarade darrande ormen. »Se efter, så
skall du se, att jag ej har en drakes skinn.» Ty draken
var renad av badet och hade bytt hud efter ormars sed.
»Jag är sedig och dygdig och from och håller god ordning
bland folket.»
Och herr Göran höll inne med hugget. Han var trött
av der långa vägen bland backar och berg, bland skogar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
