Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ditin. Därav kunde man se, att det var en hederlig gäst,
ty allt sämre folk fick maka åt sig i pörtet, så där
knappast stod till att röra sig.
Men inte var detta så underligt. Man var van att giva
vika och -maka åt sig; och då Alatalos gård var liksom ett
gästgiveri, förundrade sig heller ingen över att det
kommit en gäst, fast vädret var svårt. Man såg ju åt
kammardörren ett slag, men sedan lyssnade man så mycket
stadigare till livets ord. Herr Nils hade ej blivit störd. Han
höll ut med sitt tal, och aftonen nalkades redan.
Omsider öppnades kammarens dörr helt stilla; och för
dem, som sågo en stund åt det hållet, visade sig en
uppenbarelse ej ofta sedd i dessa karga trakter. Där satt på
träpallen en ung kvinna ännu blossande röd av kampen med storm
och köld. Än glänste som dagg i det svarta håret av
yrsnön som smält, och vått liksom av dagg var det även i
de mörka ögon, som spejande foro pörtet omkring, tills de
slutligen stadigt fäste sig blott vid talarens bild. Hennes
dräkt stack av på bjärtaste sätt mot kvinnornas därinne. Nog
var hon av bättre folk, det kunde man granneligen se, och
fin med besked var hon, det förstod man. Och då ett par
vackra stenar i ringande örhängen av guld tindrade mot
glöden i spisen, då blev det för svårt för Sara-Johanna och
Rantapekkas Mari. Fåglarna hade kommit inflygande med
den fina mamsellen och voro i full fart med att plocka bort
den goda säden. Månne hon var en prinsessa? De hade
hört omtalas sådana. Ja, nog var hon vacker för det.
Hon satt där innanför kammarens dörr, satt stilla som
alla de andra. Det var nyfikna blickar hon sände talaren,
men det kom snart något av hån i de vackra dragen.
Tydligen var han en sådan där svärmare han däruppe på
bänken, en fantast, som talade om synd och dylika
obehagligheter i stället för att predika raisonabelt om det dygderika
levernets förtjänster och behag på ett aimabelt och
spirituellt men ej alltför fordrande sätt.
Säkert var han en obildad bondpredikant — fast han
ändå inte såg riktigt så ut — en sådan där rå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
