Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men icke till ängel utan till den ringaste bland detta folket,
der där vill vara allas tjänare.»
»Förlåt», sade hon med vek röst, »jag menade ej så
illa. Men jag har blivit van där nere vid litet plaisanteri,
och det får du ej taga så noga, Nils.»
Magistern blev helt förvånad över detta tilltal. För
den fina damen kom det såsom något helt naturligt. Men
det var mycket länge sedan han själv använde ett sådant
tilltalsord till henne. Och nu var hon så helt annorlunda
1 alla avseenden. Han kunde visst ej säga »du». Det var
han för ringa till om ej annat.
Han ville komma bort ur den brydsamma belägenheten
och frågade: »Varför har mamsell Steinholtz gjort den långa
resan hit upp vid denna kalla årstid? Är det kanske en
allvarlig sjukdom brukspatronen har? Jag trodde ej så var.»
»Mycket allvarlig, har söta mor skrivit», svarade hon,
»men jag visste ej, att det var mademoiselle Steinholtz, som
trotsat snöyran för att fort nå Kengis. Jag trodde, att jag
alldeles särskilt här uppe var Margareta.»
Han såg på henne liksom litet misstroget. Ville denna
fulländade världsdam gäckas med den fattige adjunkten. —
Margareta — det var förr det. Då voro de mera jämnspelta.
Då var hon Greta Steinholtz, flickan från Kengis, klädd i
hemmavävda kläder, helst talande finska liksom folket,
kammad rätt och slätt liksom andra flickor, fastän vackrare än
alla andra. Nu var hon damen, talande stockholmska och
friserad som en grevinna, fast frisyren lidit betydligt av resan
och ej kunnat fullt återställas. Hon hade blivit förnäm —
tillhörde ett annat släkte än den fattige prästen i en fattig
församling högt uppe i norden. Skulle han kunna säga »du».
till en sådan. Men han fördrev blygheten: Hon är ju dock
endast en människa.
»Ja», sade han, »om jag får tala till Margareta, vill jag
gärna göra det. Mademoiselle Steinholtz från Stockholm har
Jag blott hört omtalas, men känner henne ej.»
Hon smålog. Hon fattade hans hand, som sträcktes emot
henne. Det var nära att en tår förrädiskt smugit sig fram i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
