Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sodom — om man finge kalla det så — ändå inte var så syndigt,
som han trott. Han gjorde invändningar och ansåg sig böra
framhålla tavlans baksida, men hon var mästare i att vända
hans tankar bort från denna och utvecklade härvid en
tjusände konstfärdighet uti att alldeles avväpna honom.
Han var som förflyttad till en annan värld, dit han
halvt vanmäktig förts av henne, som han trots allt ej lyckats
glömma. Det gick runt i hans huvud. Han måste riktigt
tänka efter, om han verkligen var Nils Wiklund eller någon
annan, den smädade magistern, Jesu Kristi vittne, den
förföljde svärmaren, fattiga dårars stallbroder, den där suttit
på de: anklagades bänk jämte profeterande pigor, drängar
och gemene knektar, eller om han bytt namn och lik Lots
hustru började vända om till det lysande fördärvet. Sådan
trolldom var han ute för.
Han såg i andanom all denna glans och härlighet. Han
borde ju hata den. Men han märkte till sin bestörtning, att
han hatade den inte. Det var för vackert, det var något
nobelt eller poetiskt över det hela, något varmed hans
skönhetssinne kände sig släkt, något berusande tillika — och han
drack, drack ej minst därför att drycken räckts honom av
en hand, i vilken hans egen en gång skälvt av sällhet, av
en varelse, som ett tu tre ryckt honom från den karga
verklighetens värld in i förtrollningens, av en som syntes
honom, där hon satt, nästan överjordisk — eller
underjordisk. Han visste ej, huru han skulle tänka.
Margareta förstod mycket väl, vilket intryck hon gjorde.
Hon gick från seger till seger. Hon njöt av att se med
vilket intresse han följde hennes skildringar. Hon var
nu den överlägsna. Förut hade han varit det. Nu höll hon
på att göra honom till sin fånge, och det roade henne att
så här i vildmarken liksom i ett äventyr återknyta denna
Hlla amour.
Men under det de samtalade, hände henne själv, att
den stora amouren helt omärkligt började komma till makt
igen. Han var dock ingen dussinmänniska, av vilket släkte
hon träffat hela rader där nere. Det förstod hon av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
