Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ett intet mot den, som rasade i hans bröst. Än hade hon
ej segrat, men hon skulle segra till vad pris som helst.
Hon hade föresatt sig det. Och hon kunde trolla.
De hade slutat sin måltid för länge sedan. De sutto
på två stolar vid sidan av bordet, sutto öga mot öga. Endast
ett vaxljus, som hon medfört, upplyste rummet, sedan
brasan i kammaren slocknat.
»Älskar du mig ej mera, Nils?» frågade hon.
Han tog hennes hand i sin. Hon behövde ej annat svar.
Segern var viss.
»Kom då dit jag kallar dig, för min skull!» Hon lade
en tonvikt på detta »min», så att hela hans inre både
värmdes och skälvde. Och detta »min», hela hennes härliga
»Jag», var som en trolldryck, som hon bjöd. Skulle han
dricka den? —
Då klang det så underbart i Nils öron ett annat: »för
min skull!» »För min skull!» ljöd det; och åter hörde han
detta underbara, kallande »för min skull!» Varifrån nådde
honom den klangen? Var det från Margareta? Just så
hade hon sagt, men det han nu hörde var ej hennes röst.
Det var något annat, som satte hans hjärta i dallring. Något
så olikt Margaretas röst.
Liksom för att få visshet sade han: »för din skull?» och
såg henne forskande i ögonen.
»O», sade hon, »nu vet jag, att du älskar mig!»
Men hon hade missförstått honom. Det han sade var
en fråga, som egentligen ställts på honom själv av den där
hemlighetsfulla röst han senast hört: Skulle han lämna
sitt kall här uppe bland detta älskade folk blott för hennes
skuil: Skulle han bliva en Johannes Döpare för hennes
skull? Var det för hennes skull han borde vinna
människosjälar? Skulle han för hennes skull åter gå till strid, för
hennes, som ej så mycket som ett barn visste, vad striden
gällde.
Ock när dessa frågor och tankar som en virvelvind
brusade genom honom, hörde han åter klinga dessa orden:
»för min skull! för min skull»! De buros fram till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
