Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
änglar, som kommit iram att tjäna honom likasom Mästaren,
när han bestått i provet.
Ett förunderligt lugn hade sänkt sig ned över honom.
Han hade kämpat och vunnit, vunnit över sig själv, sagt
farväl åt världens lockelser för att tjäna Gud bland de
ringa. Nu skulle Gud ock giva honom seger över de yttre
fienderna, över dem som ville skilja honom från den
församling han hade så kär. Rättvisan skulle segra, ty Gud
är ju rättvisan.
Jå tänkte han, när vinden bar honom fram, så tänkte
han ock, när det gick mindre fort i de djupa skogarna och
han måste taga säkra tag för att bana sig väg uppför branta
backar. Det gick så mycket fortare utför sedan. Alla
hinder besegrades, de skulle allt framgent besegras. Och lönen
för hans arbete väntade honom, när han hunnit fram till
Matarengi by. Han ville ej annan lön hava än att få
verka Guds verk som förr. Men den belöningen skulle
Herren Gud giva honom.
Tidigt på morgonen nådde han första gården i byn. Där
bodde Svensarmattis. De voro hans vänner. Redan var det
rörelse på gården. Han steg in i pörtet. Vid spisen satt
Svensarmatti själv och rökte i en kritpipa. Den svarta
luggen hängde ned över ögonen på honom, men han skakade
undan den för att se, vem det var, som kom in genom dörren.
»Magistern !» sade han, fast det ej låg någon större
förvåning 1 rösten. Är I ute i sådant väder? Jag har hört,
att I rest till Alatalos.»
»Ja men nu är jag åter, som synes», svarade Nils glatt,
»fast hungrig är jag så det förslår.»
»Den saken kan nog hjälpas», svarade Matti, »men andra
saker kunna inte hjälpas så bra.» Han såg på magistern
med en blick, som lät denne ana, att allt nog icke stod
så väl till. Det var både vrede och kärlek i Mattis blick.
Magistern var röd av ansträngningen och av vindens
spel under färden, men nu bleknade han. Han förstod, vad
bonden hade i tankarna. »Utslaget?» frågade han.
»Jaså, I har icke sett utslaget?» frågade Matti tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
