Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet var att tacka för, menade hon säkert vad hon sade.
Hon var så där: from och ödmjuk och anspråkslös. Tyckte
aldrig att hon kunde göra så bra som hon önskade, men var
tacksam själv för det allra minsta.
»Ei ole mitään kiittämistäl» satt magistern och
funderade om och om igen. Det var besynnerligt. Är det intet
att tacka för, när någon gör en tjänst, även om han är
tjänare?
Då slog det ned framför honom liksom en blixt: Men
det står ju i skriften det där. Ja visst står det så. Han måste
gå fram till det bordet, där bibeln låg. Ja visst. Han hade
Ju själv för inte länge sedan talat över det språket.
Så lydde det: »Vilken av eder haver en tjänare, som går
vid plogen eller vaktar boskap, då han kommer hem av
markene, att han säger till honom: gack strax och sitt till
bords? Utan säger han icke heller till honom: Red till
nattvarden och uppskörta dig och tjäna mig, medan jag äter
och dricker, och sedan ät du och drick. Månne han tacka
den samma tjänarenom, att han gjorde som honom budet
var? Nej, menar jag.»
Så skildrade alltså skriften en rätt tjänare. Den var
till sinnes som Johanna, den gamla pigan.
Men magister Nils Wiklund, denne ivrige Guds tjänare,
hurudan var han? Hade han inte lupit på skidorna hela
natten och tänkt i salig fröjd och förvissning på huru
Gud skulle tacka honom för alla hans tjänster »då han
kom hem av markene»? Jo visst hade han det.
Nu tog magistern prästexemen en gång till — och han
blev underkänd; underkänd av sin gamla piga. Jo det var
en präst och Herrens tjänare det!
Har. hade sovit på dagen. Nu vakade han på natten,
grät och bad och läste. Han gick baklänges i bibeln, och
när det ringde första gången till julottan, hade han just
hunnit till första Mose bok. Och där stod det: »Då brottades
en man med honom, till dess morgonrodnaden uppgick. Och
då han såg, att han icke kunde övervinna honom, rörde han
vid hans höfts sena, och strax förtvinade hans höfts sena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
