Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockaren hade rätt han. Det tändes ljus i gårdar och
kyrkstugor. Det sken riktigt vackert från dem ut på vägen
och stigarna. Och se där kom folk. Några få från det hållet,
och några få från ett annat. De blevo allt flera. Det blev
ett helt tåg av svart folk på den vita snön. Ringaren såg
det och vart glad. Han ringde och ringde: »Hit, gott
folk! Här, gott folk!» ljöd kläppen, som slog mot malmen.
»Kom, kom! Hit, hit!»
Och de lydde där nere. De tågade upp för Särkivaara.
En del hade bloss med sig. Dem kastade de i en hög utanför
kyrkogårdsporten. Jå gingo de in, tände sina talgljus och
satte dem i psalmbokshyllorna. Det kom allt mera folk och
allt mera ljus. Hela kyrkan blev full därav. Det låg tystnad
och beklämning över hela församlingen. Man var ju en hjord
utan herde. Men i det myckna ljuset såg man bilden av
»den gode herden» så vackert snidad i predikstolen. Vad
han var vacker. Han sken av kärlek och guld, och man såg,
huru fåren skockade sig omkring honom. Var inte »den gode
herden» ibland dem, han om vilken de andra herdarna
sjöngo där i ängden i Juda land? Varför kunde ej också
de sjunga?
Och därför när klockaren sjöng före som det stod på
nummertavlan, så stämde de alla in. Det var som om alla
haft ansvaret på sig, nu när de ej hade någon präst att lita
till. Det låg en viss förstämning över sången i början, men
ju längre de sjöngo, desto mera skingrades denna, och deras
ansiktens uttryck tävlade snart med ljusen, när de lovade
Gud i hjärtats fröjd och enfaldighet.
När de sjungit de första psalmerna, läste klockaren
för dem ur skriften om den stora glädjen, och så skulle han
ta upp en psalm igen. Men då hände något ovanligt. Det
var en annan, vilken stod rakt i korsgången, som tog upp
den med mycket högre och klarare stämma, och när de
sågo till, var det magister Nils, som stod mitt ibland dem.
De sågo hans ansikte lika visst som en ängels ansikte,
och det var som om magistern själv hade sett »Guds
härlighet och Jesum stå på Guds högra hand».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
