- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
193

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Predika fick han ej, men sjunga var ej förbud på,
och magistern hade härligare röst än någon hört. Han
brydde sig ej om nummertavlan, han sjöng sina egna psalmer,
som folket visste att han älskade, och dem han sjungit
så ofta med dem i kyrkan, i stugor och i gårdar. De kunde
dem utantill och »i hela hopen som trodde var ett hjärta och
en själ». Alla lovade de endräkteligen Gud. Det var som
om det skakats på sin grund det gamla templet. Och för
dem som sutto mitt i denna församling, under det
julljusen brunno i bänkarna, var det som de över bröder och
systrar sett »sönderdelade tungor såsom av eld».

Många »talare» funnos bland folket, vilka särskilt
uppfylldes av den Heliga Ande och ville tala med annor
tungomål, men den ande som uppfyllde magistern tillstadde
dem ej, de måste i den gemensamma sången sjunga ut, vad
de kände. Det fanns blott en vilja i hela hopen, och det var
magisterns. Men hans vilja var icke hans utan dens, som
sänt honom från den ensamma kammarens mörker till ljus
och fröjd i den stora församlingen.

De hade aldrig sett herr Nils sådan. Det var
sannerligen som om han »sett Gud under ansiktet och hans
själ blivit frälst» lik de saligas i himmelrik. Och detta
var en avsatt präst, en som mist både kappa och krage och
skulle jagas ut i världen utan levebröd som en biltog man.

Nu stod han där och lovade Gud, och sannerligen var det
som om han redan sett det nya Jerusalems portar,
innanför vilka de trötta skola få ro, när han sjöng den
underliga psalm, som han särskilt älskade, men som i slutet
hade så besynnerliga ord, att ej många riktigt kunde följa
med:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free