Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - »Die Religion»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket där nere vara med om sången i höga norden. Orgeln
växte allt mera.
Även kyrkan blev större. Torn blev det och de skönaste
klockor. De spelade ljuvligt för hela staden. Men intet var
dock så skönt, som när folket och orgeln tillsammans sjöngo
sitt: »Lobet den Herrn.»
Så gingo många år, och så kommo nya seder. Den
tredje Gustav satt på tronen i Sveriges land. Det var
icke kung Gösta det. Och ej längre sjöngo de enkla borgare
från nejderna kring Emden ur sina böcker. De vilade där
nere i jordens mull. Ansenligare folk satt nu i 8. Gertruds
kyrka. Där satt ock kungens överste munskänk. »Är ej
orgeln skön, herr överste munskänk ?» frågade de enkla
borgarenas söner.
»Ett so genanntes Posatiff», svarade konungens
munskänk stolt.
Då upplyfte borgarenas söner sina huvuden och
beskådade orgeln noga. »Ja visst, herr överste munskänk», sade
de, »det är blott ett positiv! Vi bedja så mycket om ursäkt!»
Så togo de neder fädernas sköna orgel. Den sattes för
sig i en skrubb. Men änglarna följde den dit. »Frukta ej,
du Herrens tjänare», sade de, »ännu en gång skola vi
tillsammans sjunga vår Herres lov 1»
Den konstförfarne Olaus Schwan satte nya pipor
tillhopa. Den nya orgeln blev skön och ståtlig. I all sin glans
drog den in i S. Gertruds hus, och borgarena voro stolta över
dess prakt och prydnad.
Men ännu härligare ting skulle de få se. Tjusarkungen
hade nådigast lovat att också lysa i Guds hus, när orgelns
pipor blivit färdiga i all sin prakt och församlingen
kommen att sjunga. Midsommarens sol sken klar och varm på den
stora dagen. Endast vid synranden syntes små mörka moln.
Ståtligt var att skåda, när det kungliga tåget kom in
till staden från Ladugårdsgärdet. Där ute hade kungen
tillbragt natten, sedan han mönstrat uniformernas färger,
de skramlande vapnen och de taktfasta hyllningsropen. Nu
syntes han på stadens gator i all sin glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
