Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - »Die Religion»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Detta är icke alls agreabelt», sade konungen missnöjd,
arrangera eder hädanefter på det sätt, att jag kan dinera
eller soupera överallt, där jag mig befinner, vare sig i staden,
på Ulriksdal eller Drottningholm vid den, vanliga middags-
eller soupertimman!»
Det var ej annan råd än att taga vägen till
Drottningholm i detta miserabla väder, genom gator, från vilka
regnet spolat bort alla människor. Endast konungen med
alla, som redo före eller vandrade efter den förut i solen
högst lysande »Bourmannia», måste härda ut. Från panascher
och plymer, kokarder och sidenkläder, peruker och
silkesstrumpor, hästmanar och hästsvansar runno strömmar av
vatten, och efter alla de genomblöta stora kommo de ännu
våtare små: livreébetjänter och hela den ringare staben
löpande i all oordning, så länge de förmådde följa genom
vattenpussar och över skvalande rännstenar.
»En högst tråkig och insupportabel präst», sade
konungen. »Och Linden var också där. Såg ni det, Brahe?»
Men på det torra innerst i Herrens tempel stodo herr
doktor Lädeke och herr konrektor Susemihl samt med
riksråden Rudenschöld, Bielke, Posse, Falkenberg, Bunge och
överståthållare Sparre. De samtalade om dagens stora
tilldragelse, om den nådige konungen och den ej lika nådiga
himlen. Herr doktorn och kyrkoherden var för sin del
storligen belåten både med orgeln och den allernådigste
konungen, »der das ädelste för den Menschen, nämlich die Religion
und ihre gottesdienstlichen Uebungen, durch Sein Beyspiel
ehrwärdig machen suchet.»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
