- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
212

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - »Die Religion» - Orgelns underliga färd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrka. För dem och för fattiga finnar var den sedan
gammalt van att sjunga. Folket från nejderna kring Ems och
dess troskyldiga barn sovo under kyrkogårdens torvor.
Deras gamla orgel simmade på Torneälvens vatten, vari
midsommarens sol nu speglade sig. Vid älvens skogklädda
stränder bodde ock Suomis söner. För dem ville den gamla orgeln
alltjämt sjunga Herrens lov.

*


Orgelns underliga färd.



I Kukkola fors, den första som påträffas, när man
lämnat Torneå stad bakom sig i söder hade det lyckats bättre
med fisket än förut på många år. Byarna både ovanför
och nedanför fiskade i tur och ordning vissa dagar, och
det var en Herrens välsignelse med all denna siken. Den
sken som silver i solskenet, när den lämnat håven och
sprattlade bland stenarna; man hann knappast fånga den
ena, förrän den andra gjorde sällskap upp på land ur de
vilda, grågula vågorna. Ja, så stor Guds välsignelse hade
man ej sett på mycket länge.

Vid Kukkola är det ej vackert. Där har aldrig
varit så och blir det aldrig heller. Nog kan ibland vara
mycket vatten i älven, som skummar och brusar starkt,
men det faller ej från någon större höjd, och stränderna äro
låga. Hela forsen är så full av stenar, som kastats huller
om buller, av ruttna fördämningar, av svarta stockar,
spröten, ribbor, spån och skräp, så man väl förstår, att intet
ordentligt folk haft med det vattnet att sköta.

Bryggorna, som man racklat ihop av obarkade
stockar med smala grenar lagda tvärs över såsom ett slags
broning, äro livsfarliga att beträda, men ytterst på dem stå
bönderna med sina långskaftade svarta håvar och söka efter
siken, där den vilar sig bakom en sten, innan han tar nya
kraftiga tag, för att komma längre upp i den strida
forsen. Håven sänkes i denna, så långt uppåt strömmen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free