- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
214

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Orgelns underliga färd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Två äro riktade framåt och tvenne sitta likt styren i
aktern. Med alla håller man flotten mitt uti forsen, där
vattnet är högst och faran är mindre att stöta mot stenar.

Nu ser man alltsämmans så tydligt, när rader av svarta
tunnor, med smäckra björkstammar och sega vidjor
fästade mellan jämnlöpande rader av stockar utefter flottens
längd, sugas ned för Kukkola ström av den mäktiga gulgråa
forsen, vars vatten skummar och stänker, till synes
hotande att dränka både den långa slingrande och buktande
raden av fat med skogens svarta must och de oförvägna
män, som stå där mitt isvallet passande de otympliga åror,
som styra det hela. Stora vattendränkta stövlar räcka dem
upp över knäna, på magen dinglar en stor kniv i sin slida,
hatten sitter nedtryckt i pannan eller saknas, det svarta
håret fladdrar för luftdraget, och i munnen på de flesta
sitter den oundgängliga pipan fylld med karvtobak. Det
är den, som ger lugn och besinning samt lisa och tröst i
mödor och faror.

Nu rusa de rätt genom fisket», det suckar och knackar
i tunnor och stockar, gnisslar och glider bland vidjor och
björkstammar, brusar och stänker, där vattnet sjuder som
värst. Starka armar taga kraftiga tag i årorna för att
allt skall hållas mitt i djupaste vattnet. Ändå knakar
och brakar det stundom, ty fritt från stenar är omöjligt att
gå. Tunnorna dunsa ibland mot sådana och synas på
väg att vilja segla på egen hand, men faran är snart förbi,
och efter blott en minut ser man flotten där nere i spakare
vatten. Man hör enstaka rop, ännu några kraftiga tag i
de långa årorna, och så svänger den stora men bräckliga
farkosten om bakom skogsudden där nere. Man ser den
ej mer.

Men den nästa har nu hunnit till forsens nacke, och
samma lek börjas om igen. Där kommer flotte efter flotte,
om man har tid att vänta. Allt skall ned till Torneå
tjärhov. Där skall den komma omsider, lönen för mödan med
brytning av stubbar och rötter i ödsliga skogar, med
bränningen i de svarta tjärdalarna och den farliga seglatsen ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free