Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Orgelns underliga färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löpa kring talrika grönskande öar, är som en Edens
lustgård i nordanland, likt de ängderna Havila, Kus och Assur,
kring vilka älvarna Pison, Havila, Gihon och Hiddekel
slingra sina klara vatten. Det brukar skimra i grönaste
grönska, när solen står högt, eller svepas i en slöja av
skäraste ljus, när dagens drottning vandrar över
Armasvaaras, Luppios och Aavasaksas toppar, men i dag, då
tvådagarsstormen bedarrat och naturen var liksom i sömn, låg
ett täcke av töcken över allt vad man eljest sett.
Den onde var åter framme, tyckte männen vid båtarna,
och han skulle väl göra alltmera förtret, ju närmare de
kommo sin resas mål. Det var ej annat än att bida tiden,
ty även vid klaraste väder är svårt för en båt att hitta
fram genom deltats många sund och kanaler. Nog hade
de ofta färdats även här, ty de flesta hade ängar på
holmarna, där det frodiga gräset gick en karl över knäna,
men i dimman förlorar man allt och vet ej, hur man far.
De väntade till middagen, men dimman väntade längre.
Då kunde de ej dröja mera, de togo Gud i hågen och
gingo ånyo till strid emot mörkrets dunkla makter. Här
var älven djup, nu måste årorna fram, men det gällde att
hålla ihop, så att ingen for ensam och vill på de slingrande
vatten, som ledde i dimman, man visste ej vart. Det var
som i denna världens mörker, där vägarna äro villsamma
och rösterna ljuda, man vet ej varifrån. De locka och
draga, de vilja skingra iden lilla skara, som drager upp
mot Sion, där änglar sjunga och harpor klinga. De tala
så vackert om lust och fröjd dessa villande röster och
dårande syner, och kampen blir svår, när man skall stå
emot. Då tröttna många, och andra gå sina egna vägar
till ofärd och men. Då är gott att sjunga en Sions visa.
Den ljuder från hjärta till hjärta, från farkost till farkost,
den livar modet samt ger hopp och styrka. Och därför
ljöd över det lugna men städse strömmande vattnet en
samfälld sång om den väntande glädjen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
