Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan var storm, sutto de lugna 1 båtarna sjungande
psalmer. Ty herrens änglar voro ju med. Hon hade stått och
sett efter dem från båthuset vid stranden och gråtit av
rörelse. Aldrig hade hon skådat sådant i hela sitt liv,
fast hon nu var åttioåtta år på det åttionionde.
Och orgeln hade blivit så underligen delt, att ena
hälften kommit till Hietaniemi kapell, fast ingen ville ha den
dit, och den andra till kyrkan i Matarengi. I Hietaniemi
var Ånotman ännu kvar, men ingen kände igen honom,
sedan orgeln kom. Sorgsen hade han blivit, och ofta såg man
honom gråta. De båda speleverken voro såsom gjorda till
kyrkorna, och en som hette Erkki från Stockholm hade satt
upp dem, Det hade kommit folk tjugu mil ifrån för att
se, och så vackert hade ingen förut skådat.
Det var bara ett fel med båda verken, och det var att
ingen kunde riktigt spela på dem. Ty han som satt upp dem
hade rest igen, och Rova Pekkas pojke från Armasjärvi, som
skulle Torneå, kunde bara några få psalmer. Dem
spelade han ständigt och jämt, och när det skulle bli litet
omväxling, fick gamle Jaako taga vid igen. Så nog var
glädjen stor över orgeln, som kommit, fast ändå blott halv.
Men halvt var ej folkets hjärta. Det tjänade Herren med
trohet.
Herr Nils var trött efter dagens vandring. Han hade
ej velat åka eller gå på östra älvstranden, där det fanns
nyanlagd väg. Han hade hellre velat gömma sig uti
skogen på den västra; men där var stigen krokig, stenig ibland
och blöt ibland, full av besvärligheter liksom hans egen
väg genom livet; och liksom hans levnads väg förde
också denna honom dit han icke ville. Det var därför att han
lovat åter besöka sina vänner däruppe, som han anträtt
denna ensliga färd, och han älskade dem mera, än
någonsin, men det skulle bliva honom allt för svårt att ånyo träffa
dem. Han var åter insatt i ämbetet, men hos dem fick han
icke stanna, så lydde konungens dom. Han var en farlig
man, han måste som en hemlös ut bland främlingar, börja
på nytt igen, medan andra fingo ingå i hans arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
