Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orterna, där det gamla trofasta folket bodde. Det hade varit
bäst, om han aldrig fått se dem mera, när han ändå snart
måste vända dem ryggen. Han skulle aldrig stå ut. — Men.
han hade ju lovat.
Så tänkte han, där han snart låg på sitt torftiga läger i
bondens kammare och ej kunde somna i den ljusa natten.
Han hade blivit avvand vid de ljusa nätterna. Också
dessa förde. till honom minnen i mängd, och när han
lyssnade till Matkakoski, vars dån hördes vida omkring i nattens
stillhet, togo hans tankar en motsatt väg mot strömmen
och förde honom upp allt längre och längre mot norr, mot
ödsliga vilda vidder, där allt är så skönt och så trolskt
och så underbart.
Det var då som dörren sakta öppnades, och en gammal
man trädde in klädd i lapparnas dräkt. Han satte sig
stilla vid fönstret och såg på Nils med en underlig blick.
»Det var icke Matkakoski du hörde», sade han, »utan den
vise nåidens trumma, som vittnar om gudarnas vilja och
visar, hur människan drives av kämpande makter. Jag
kommer från älvens källflod, den underliga Kummajoki, där
denna trumma är gjord.» Och han slog på trumman med
hammaren av horn, och ringarna hoppade vilt omkring, ju
vildare nåiden slog. De foro från kyrkan, som målats med
albark på skinnet, till ormen, som slingrade fram på
Jabmeaibmos hedniska väg, och från ormen till solens bild. Men
från solen foro de ut i dunklet kring de dödas ö i
Kielijärvis mörka blanka vatten, där de svarta lommarna summo
och stora ganfoglar kretsade, och från dessa foro de fram
till kyrkan igen. Från kyrkan lupo de till kvinnan i
vildmarken. Därifrån syntes de ej vilja komma, ty hon var
dem för stark. Men hammaren var än mäktigare. De lupo
åter till kyrkan, och till Gud Faders bild och från Gud
Faders bild till ormens.
»Förstår du detta?» sade nåiden.
»Nej!» sade Nils.
»Det betyder, att de nya gudarna och de gamla äro
lika mäktiga», sade nåiden, »ibland segrar en och ibland en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
