Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
- Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men mitt under allt hörde han gamla Sokea Anis röst
som sade. »Se inte på det, som för ögonen är, lyssna bara
som jag till tonerna uppifrån! Följ blott i trona, fast
det ej synes!»
Det var dock ej blinda Ani, som stod där vid hans
säng, utan den gamla värdinnan, som ruskade i honom.
»Tänker han sova hela dagen?» sade hon. »Ser han inte,
att solen står högt på himlen. Se där, hur hon tittar fram
mellan molnen. Vi få nog regn i dag, och det skadar inte.
Det är så kvalmigt och tungt i luften.»
*
Gammelmor hade sagt sant: det var tungt i
luften, när Nils denna dag fortsatte sin vandring. Tunga blygrå
moln kommo dragande från norr, och solglimtarna blevo allt
sällsyntare. Detta var icke bra, ty när strålarna ej kommo
fram igenom de höga furornas kronor på Matkakoskis
stränder och ej kunde leka längre på forsens skumtoppade vågor,
var det som om hedniska småtroll i tusental flugit ut ur
skogarna för att dansa om med älvens mörka sjörån, och
som om lössläppt vattenfolk från de svarta saivosjöarna
bland Lapplands underfulla berg nu drevo sitt spel. Man
såg ej heller mera, huru det daggstänkta gräset på de små
ängarna här och där lyste i grönaste grönt och huru massor
av liljekonvaljer liknade äkta pärlor, som fästs på denna
fagra duk. Men man fattades allt mera av känslan av
något mystiskt, oemotståndligt, som gick fram genom
världen med en kraft, som intet kunde motstå. »Jag skall fram»,
sade älven, »och sätter något sig till motvärn, bryter jag
sönder det eller tar det med mig.»
»Men från mig får du krafter», sade det svarta molnet
däruppe. »Du vore ingenting utan mig!» Det sade så med
en stämma, som kom hällarna att skälva och de förskrämda
ljusets döttrar att skynda allt längre bort genom skogarna
till mindre farliga nejder. När de drogo bort, lät det som
om hela massan av de höga allvarliga träden suckat så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0239.html
