Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
- Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt genom dimmor och töcken till det mål; som var utsett
av ljusets fader. Nu funnos ej längre dimmor och töcken,
nu var ängden där nere lik staden med gator av guld,
där älvar, klara som kristall, gingo ut ifrån Herrens tron
och från Lammets.
Och Herren sade till Honom: »Detta land har jag redan
givit dig. Gack och tag ett nytt i besittning, där mitt namn
ej ännu är nämnt!»
Då förstod Nils Herrens rådslag Och han tillbad inför
den Allsmäktige.
*
Nils Viklund vandrade hela natten. Den var idel ljus.
Det var söndag, då han nalkades Matarengi, söndag inom
honom, söndag i kyrkan. Han hörde de välkända ljuden.
Klockorna ringde: »Kom, kom till Herrens högtid I» Man
hörde ej annat än klockornas klang i fjärran, så stilla och
tyst låg naturen inför sin skapare. Men ännu var det långt
till målet. Nils kunde ej hinna fram i tid. Det var tomt
på vägar och stigar, ty allt folket hade dragit till Herrens
tempel.
Själv visste han ej, om han skulle gå dit in. Rörelsen
var honom nästan för stark. Men han trädde dock in till
slut och gick stilla till den plats, där hans orgel stod,
basunen, som han sänt sina bröder.
Det var Grapen som talade, och han kände de goda
orden sedan forna dagar. Folket kände dem ock och tackade
Gud för den herde de fått behålla.
Men vem som vid gudstjänstens slut spelade psalmen
»pro exitu» visste de ej: Det månde vara en gäst från
himlen, tänkte de, ty så härligt hade orgeln aldrig ljudit.
Än brusade där uppifrån likt dånet av stora vatten,
än lät det som ljuvliga harpan och pipan. Det ljöd som
när tordönet åker på mörka moln, basunen manar och pukan
höres i strid, men det ljöd ock som ett strängaspel och likt
flöjt till dans. Det klingade till slut som cymbaler, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0242.html
