Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tassande in genom Roslagstull en isigt
gråkall söndagsmorgon; bleka, glåmiga spöken,
ånger, rädsla för följderna, ansvar. De nådde
oss inte, de halkade bort igen, men i deras
spår kommo smygande andra otygsandar,
blekare gråmän från det jäsande mörkret af
regnskyar och tunga dimmor öfver Haga.
I)e få gå bort igen, förstås. Hostan, febern
och det andra sattyget. Sådant behöfs inte
alls.
Nu silade det oafvändt ner; segt vatten
och våt snö. I lyktskenet glittrade regnet
som lysande, rykande töcken, men mellan de
ljusa fläckarna var ett svart, kompakt mörker,
fylldt af lefvande, evigt rinnande väta. Öfver
husen såg man dunkelt något smutsbrunt och
svartgrått — det var himlens skyar, som
tycktes släpa med sig ner mellan hustaken
hela höstens, hela rymdens hopplösa,
tröstlösa, jämmerliga armod. De uttrampade
skorna kändes som formlösa trasor i gatans
rinnande snösmuts; strumporna klibbade fast
och gjorde fotterna isigt tunga och våta öfver
3. — Koch,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
