Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommer inte den gamle med släggan?
Barmhärtigheten, förbarmandet? Tiden går
inte längre rätt fram, den stupar inte längre
ner, den har stannat på djupets botten, den
står stilla. Åter känner den unge mannen
samma fega lust att springa bort och gömma
sig för att slippa se och slippa höra detta.
Då lade modern sin hand på hans axel.
Förstod hon, hur feg han varit ett ögonblick?
— Nej, hon grät bara. Den stora kvinnan
lutade sig mot honom och grät i sitt hjärtas
ensamhet. Och plötsligt tänkte han på, att
i ett berg någonstans utanför staden gick en
liten arbetare och borrade och sprängde för
att bygga en grund. För att göra något. För
att kunna lefva med de sina. Och den unge
mannen böjde sig ner och smekte sin döende
lilla kvinna, smekte döden. —
Ändtligen andades hon inte mer. Ögonen
stirrade orubbligt rätt fram. Tystnaden blef
så lång, att det måste vara slut. Han tog fram
klockan, men såg ingen tid. Visare och siffror
voro döda och flöto bort från den hvita taflan.
Allt var tyst. Allt var dödt. Lifvet var borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
