Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÉLÈNE:
Ja, jag vet. Du har ditt arbete, och du måste vara
tillsammans med dem alla, du tillhör dem, och jag ska
också vara en av dem och lära mig göra allt sådant, som
du säger jag ska göra. Men ändå — kunde vi inte få
vara ensamma tillsammans ändå?
Veroer
smeker henne varsamt:
Du är som den klaraste spegel, Hélène. När jag där
ser mig själv, tycker jag mig bättre förstå, vad som är
jag. Min andes krafter ser jag samlade som i en
brännpunkt, när jag ser dig.
Men i denna spegel ser jag också, vad som inte är
jag, vad jag inte duger till. Ska jag säga, vad det är?
Hélène:
Säg det!
Veroer:
Jag duger inte till att forma om livet och världen, så
att vi två passa där tillsammans — ensamma.
Hélène:
Om du bara ville använda hela din styrka, skulle du
nog kunna ta mig med och finna en värld för oss i alla
fall. Lyfta mig till dig, göra mig fri.
Veroer:
Det har jag redan gjort. Mer än detta finns inte för
oss i livet. Närmare sanningen komma vi aldrig; inte du
och jag.
Hélène:
Vi två? Man och kvinna äro vi. Ingenting annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
