- Project Runeberg -  Vargungarna. Skådespel i fyra akter /
113

(1913) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GaRD:

fortärt årets slut har du förlorat balansen och ligger
där. Om du åtminstone hade hjärnan kall och klar. Men
du är ju virrig i skallen av kvinnotankar. Och vilken
kvinna! En liten borgarejänta! En familjeflicka! En tom
och ihålig liten hönshjärna!

Kanske inbillar hon sig rent av, att hon skall kunna
uppfostra dig. Till borgare, Verger. Lycka till!

Veroer:

Låt henne vara. Vad hon är och vet och kan och
vill har ju ingen betydelse. Om inte möjligen att det ökar
avståndet mellan oss mer och mer. Hon är dock en liten
kvinna med god och ärlig vilja.

Hon var en sådan, menar jag. Ett ädelt instrument
för min egen vilda kärlek.

Gard:

För din vilda egenkärlek — ja! Om det bara vore så
väl. Men har du för hennes skull så kunnat förlora allt
förstånd, då är det nog farligare än så.

Veroer:

Det är slut. Jag har visat bort henne. Nu ska hela
saken ordnas igen.

Gard:

Det låter godt och väl, det där: jag har drivit bort
henne. Men hon kommer tillbaka, och när du får känna
lukten av hennes kärlek, då blir du galen igen.

Veroer:

Hon kommer aldrig mer igen, Gard, hon kommer
aldrig mer igen.

Vargungarna. y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:58:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kmvargung/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free