”Ingenting pa jorden är
Sämre än att vara kär” —
Så den unga Nanna sade,
Och sitt hår i lockar lade —
”Jag ju alla kära sett
Gå och sucka allt i ett!”

        ”Öppen är min hyddas dörr,
Men min regel blir som förr:
Glad mot alla, älska ingen!
Kommer än med silfvervingen
Amor sjelf så täck och skön,
Blir jag kall som vintersnön” . . .

        Amor är en gammal skälm,
Harnesk, sköld och kopparhjelm
Hjelpa ej: hans konst är mogen,
Jagten sjelf i Solna-skogen
Kan ej träffa såsom han:
Akta dig, han lägger an!