Död och förgängelse! hvad fins här annat?
En efter annan bockar sig och går.
Kontorets gamle visare har stannat,
Som visat rätt i många Herrans år.
Sof godt, du gamle! Vakten är förliden —
Vänd dig åt väggen, bry dig ej om tiden!

        Väl dig! deruppe inga stormer svalla,
Man slåss ej der om tjenster och om mat.
Nybyggare från jorden äro alla,
Och alla stå på ordinarie-stat:
Ett lyckligt samfund, ett förbrödradt slägte,
Ett frigjordt Israel ur tidens häkte!

        En gång som du vi jordas uti mullen,
Och mötas då vid himmelrikets tull.
Är du deruppe då ännu vid tullen,
Så släpp oss in för gammal vänskaps skull!
Det vore hårdt, om gubben skulle svara:
”Gack bort! din själ är en förbjuden vara!”