Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 I-ILLA HELGONET
medan ännu publiken slet sitt hår av sorg däröver.
Och hon skulle minnas vem det var, som drog fram
henne ur statisthopen när hon kom till teatern och
var sjutton år! Om det bara var fråga om en middag,
så skulle hon bli bjuden på en fest, långt mera
strålande än den, som väntade prinsparet Åke på
Furu-berga.
Hon lyssnade endast till hälften på hans böner,
hon var ju besluten att säga nej. Det retade henne,
att hon aldrig haft en sådan här ljuvlig viloplats i
logen på sin tid. Men vad hennes efterträderska i
kraft av sin dygd kunde tillåta sig, det hade aldrig
gått an för henne. Hon smålog, hennes blick
snuddade över en bukett röda rosor, som en ung man
nyss lagt i hennes knä. Hennes mun öppnade sig,
ögonen blevo så glittrande, läpparna så röda, att
Valter Bollman trodde sig ha segrat.
— Du ger då med dig, Lisa, sade han glad.
Men med ens inträdde ett omslag. Från att ha
varit Anderson2, som kamraterna kallade henne,
emedan hon var både född och gift Anderson, blev
hon med en gång kammarherrinnan på Furuberga.
— Tack ska du ha för vänligheten, sade hon, din
jaktmiddag bleve nog trevlig. Men du måste ju
förstå, att jag numera anlägger helt andra
synpunkter ... Du ska vara tacksam att jag sträcker
mig till en föreställning. Det är mera hyggligt än
klokt av mig. Du känner inte provinssocietetens
damer, du. Jag kände bara herrarna, när jag gifte
mig, men sen dess har jag lärt mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
